Ny utvärdering

Jo det är sant. Jag ska utvärderas - igen. Den här gången av en stressterapeut. Jag är lite osäker på vad själva utvärderingen går ut på och faktiskt, om jag ska vara ärlig, orolig för att jag ska få höra att alla mina problem är psykologiska. Folk omkring mig försöker muntra upp mig och tycker att "de om någon borde ju känna igen vad som är stress och vad som inte är det". Men de är ju också bara människor och jag vet ju själv att man ser det man vill se, det är ju väldigt mänskligt. Och som experter på stress så kanske de bara ser det?

Men jag försöker att tänka positivt. Jag tror att det här kan bli nyttigt. Dels för att terapi alltid är nyttigt. Jag har gjort det tidigare och kan inte annat än att rekommendera det till alla. Det finns alltid saker man kan lära sig om sig själv. Och det är ju väldigt intressant med personlig utveckling, psykologi, mänsklig interaktion eller vad man nu ska kalla det.

Och framförallt kanske jag kan få hjälp att hitta ett förhållningssätt till min situation. För det känns konstant som ett moment 22. Om jag bara är hemma och "tar det lugnt" så är ju risken att jag deppar ihop och isolerar mig och det mår ju ingen bra av. Om jag istället försöker "leva som vanligt" så orkar jag ofta inte allt jag vill och då känns det som ett nederlag, att jag bara blir påmind om allt jag inte orkar. Och nån gyllene medelväg har jag iaf inte hittat än, det beror ju så väldigt på hur jag mår - en bra dag kan jag ju nästan leva som vanligt och en dålig dag kan jag inte göra annat än att ligga på soffan och titta på dålig dag-TV. Det är svårt det här...