Symtomen

Jag har många symtom. De är diffusa och många stämmer in på flera olika sjukdomar. Och de förändras. Jag har inte samma symtom som sakta blir värre, vilket ju skulle göra det lättare att ställa diagnos.

Jag är trött. Både fysiskt och mentalt utmattad. Varje morgon när jag vaknar känns det som att jag bara sovit ett par timmar. Kroppen känns för det mesta som att den rör sig i sirap, seg och tung. Och så fryser jag ofta, speciellt om händer och fötter.

Jag tappar hår och har sällan aptit, förutom när jag får ett extremt sockersug. Jag har gått upp i vikt, ungefär 10 kilo de senaste 2-3 åren. Jag vet inte riktigt för jag har aldrig brytt mig så mycket förut, jag har ätit vad jag har velat utan att vikten har påverkats nämnvärt, jag har legat på en normalnivå och trivts med det. Men de här extra kilona behöver jag inte... För något år sedan (eller två är det nog nu) gjorde jag och maken en riktig insats med GI-kost och motion, vi var jätteduktiga i ungefär två månader. Maken gick ner flera kilo och för mig hände absolut ingenting. Man tappar ju motivationen... Magen är oftast i uppror och är hård och lös om vartannat. Gluten och laktos är ju förstås kollat, utan resultat.

Emellanåt får jag mycket huvudvärk. Stress- och spänningshuvudvärk har jag alltid trott, för jag har ju trots allt stressat en del. Men jag är inte längre säker att det bara är stressen som spökar. Jag har också ofta yrsel.

Ibland får jag grym klåda på underbenen. Det är inget som syns, men jag kliar och kliar tills jag går sönder.

Men det värsta är de psykologiska symtomen. Jag kan börja gråta utan anledning. Jag har fått ångestattacker. Jag känner mig ibland deprimerad och beredd att ge upp. Ibland är jag bara avstängd och näst intill förvirrad. Men det är bara symtom på min konstiga sjukdom!!! För när jag är pigg och normal så är jag så långt från deprimerad man kan vara, jag har massor jag vill göra och längtar efter och när jag är pigg så börjar jag dra igång massa projekt som jag aldrig orkar slutföra (vilket ger mig dåligt samvete, men det måste jag nog bara lära mig att hantera... ;-)

Sammantaget känns det som att nån drar ur sladden ur min kropp när jag mår som sämst. All energi tar bara slut.